lördag 12 december 2020

Om att känna kylan

Jag tycker om den här tiden på året. Ni vet, när det nyss blivit kallt. Marken är hård och frusen och det doftar is och brasa i luften. Världen blir stilla när det är kallt. Solen tvekar och det enda tecknet på att vi är här är vår andedräkt som syns i gatlyktornas sken.

I bilen framför mig gasar föraren och lämnar ett moln av avgaser efter sig. Molnet lägger sig som en tjock matta över marken, för tung för att stiga i kylan. Jag kör efter och lämnar en likadan matta av avgaser på den svarta isen. Det är inte ens två veckor kvar till jul nu. Oliver sitter i baksätet och reflekterar över julpynt. Vi har inte tillräckligt av det. Jag tar av mig vantarna och låter rattens kyla bränna handflatorna. 

Det blir en annorlunda jul i år. Hela världen håller andan, väntar. Coronavåren övergick i coronahösten och coronahösten i coronavintern. Jag lever med en konstant oro i kroppen som jag försöker bota med promenader och socker. Ingendera hjälper, men med lite tur tar de åtminstone ut varandra. 

Jag hoppas vi får en vit jul. För barnens skull. För min del räcker det om det är kallt.



1 kommentar:

  1. Hej!
    Denise här från BGA.FI
    Jag skulle gärna komma i kontakt med dig angående en samarbetsförfrågan!
    Maila mig gärna på denise.valler@bgavideoproduktion.se
    Hoppas vi hörs <3

    SvaraRadera