lördag 5 januari 2019

Nio månader

I nio månader låg han i min mage och sparkade mig i revbenen och nu är han redan nio månader gammal. Den här nionde månaden har varit en enda lång sjukstuga hos oss.  Oskar har varit förkyld i tre olika omgångar, med feber och hosta och snuva och orimligt dåligt humör. Antagligen har han också en tredje tand på kommande. För tillfället har han äntligen tillfrisknat lite och har som bäst bara lite snuva och hosta kvar. 


Oskar har blivit lite mer rörlig på mage, men är nog fortfarande av den latare sorten. Han har ju också ganska bra underhållning då Oliver varit hemma i två veckor nu och spelat pajas. Enligt Oskar finns det ingen som är så rolig som Oliver.




Oskar sitter duktigt på egen hand, men tar sig inte själv upp i sittande ställning ännu. Han försöker dra sig framåt, men blir mest frustrerad. Han har ungefär alla leksaker i hela världen, men leker helst med fjärrkontrollen eller min telefon. 



Överlag är Oskar en glad typ - då han inte är sjuk. Han sover bra - då han inte är sjuk - och sover hittills åtminstone längre på morgonen än Oliver gjorde i samma ålder. Ännu vaknar han en gång på natten och vill ha en flaska mjölk, men det är oftast före Martin och jag har gått och lagt oss, så vi tycker att han får fortsätta med det.


Älskade barn, ditt leende gör mig till den lyckligaste i världen.




söndag 9 december 2018

Åtta månader

Hoppsan! Det har gått en månad igen. Eller ja... En månad och fem dagar, men vem hinner räkna? Julen närmar sig och min lilla skatt har blivit åtta månader gammal. Busungen väger nu 7385 g och är 68 cm lång, (Oliver: 8115 g och 70 cm). Jag har ännu inte hunnit plocka fram lådan med kläder i storlek 74, så än så länge använder han för korta kläder i storlek 68.




Oskar är en bekväm typ som inte har det minsta bråttom att börja krypa. Om han ligger på golvet så anser han att det lättaste sättet att ta sig någonstans är att helt enkelt snurra runt tills han kommer dit han vill. Han sitter inte utan stöd ännu, men att sitta i matstolen går bra.



I munnen har han nu två små tänder, och händerna är oftast fulla av mitt hår. Han tar ett ordentligt tag och drar så hårt han kan. Hans favoritplats är famnen, och han är expert på att ge de kladdigaste, mest hjärtliga pussarna som finns. 



Oskars favoritperson i hela världen är Oliver, och han skiner ikapp med solen när Oliver kommer hem från dagis. Oliver i sin tur har anammat rollen som mamma, och har en egen docka som heter Oskar, och som han skuffar runt i vagnen, bär i famnen, nattar och matar och tar hand om. De här två kommer att ha så mycket glädje av varandra, det är alldeles underbart att se.





Älskade ungar, vad skulle livet vara utan er?

måndag 5 november 2018

Sju månader

Oskar, sju månader och världens goaste. Det är den första månaden utan rådgivningsbesök, så jag har inga nya siffror att komma med. Han använder fortfarande kläder i storlek 68, ser lagom stor ut och passar perfekt i en famn.



Vi har haft några väldigt gnälliga dagar med dålig matlust, men igår skymtade en liten vit tand fram i tandköttet, så det förklarar väl saken. Han svänger sig från rygg till mage, inser att han fortfarande inte tycker om att ligga på mage, och svänger illa kvickt tillbaka till rygg från mage. Han verkar inte ha bråttom att ta sig framåt. 



Överlag är Oskar en glad baby som tycker om alla. Ännu har han inte visat några tecken på blyghet, men blir nog ändå gladast då han ser ett bekant ansikte. Han skrattar högt och hjärtligt åt Oliver, vilket oftast resulterar i att Oliver ställer till med en riktig show för Oskar. 




Oskar sover tre gånger om dagen, och vaknar ett par gånger på natten. Liksom sin bror kan han tydligen inte ligga stilla i sömnen, utan snurrar runt tills man inte vet vilken ända som ligger i huvudändan. 



Oberoende av hur trött jag är, hur jobbigt allt känns eller hurudant kaos hemmet befinner sig i, blir jag alltid glad när jag tar upp Oskar och kramar honom. Han piper av förtjusning och trasslar in sina små fingrar i mitt hår. Ofta tar han tag om mitt ansikte med sina knubbiga små armar och ger min haka en riktigt blöt bebispuss, så ärlig och kladdig att man inte kan annat än älska honom. 



Älskade unge, det var du som fattades mig förut. 

måndag 8 oktober 2018

Sex månader

Ett halvår. Så länge har Oskar funnits hos oss nu. Det känns som en milstolpe. Sex månader, ett halvt år. Både för oss och för Oliver känns det som om han alltid funnits här. Vad gjorde vi innan Oskar, liksom? Oliver njuter av att kunna spela pajas och få Oskar att skratta av förtjusning, och han har redan meddelat att sedan när Oskar blir stor så kan de leka tillsammans på morgonen så får mamma och pappa sova. Nu jobbar vi alltså hårt på att få Oskar att äta och bli stor.





Oskar har äntligen förstått sig på mat, och äter två eller tre mål mat om dagen. Ännu handlar det om mycket små mängder mat, men det är en god start. Han har vuxit som han ska, och väger nu 6505 gram (Oliver vägde 7225 gram) och är 65,5 cm lång (Oliver var 66,2 cm). 




Oskar svänger sig från rygg till mage, tycker om musik och leende ansikten, och har ännu aldrig varit blyg för någon. Han plockar upp leksaker och för dem fram och tillbaka mellan händerna, känner och undersöker och smakar på dem. 




Det känns så rätt att Oskar finns här med oss, han är den del som fattades från vår familj. Varje kväll innan han somnar berättar jag för honom hur mycket jag älskar honom, och varje dag berättar Oliver för mig hur söt Oskar är. Älskade barn, vår lilla solstråle. 






torsdag 6 september 2018

Fem månader

Så har det gått en månad igen. För tre år sedan hade jag dessa blogginlägg skrivna flera dagar före det var dags att publicera inläggen. Nu är det den 6.9 och det är redan två dagar sedan Oskar blev fem månader gammal.



Hos rådgivningen fick vi veta att han är 62,5 cm lång (0,5 cm kortare än Oliver samma tid), och 6070 gram (Oliver var 6,5 kg). En liten kille, men han växer enligt sin egen kurva. I klädväg använder han storlek 62, ibland 68.



Det mest intressanta i hela världen är hans egna händer, och ända sedan juli har han haft som långvarigt projekt att äta upp dem. Det knakar i knogarna när han tuggar, men ännu sitter fingrarna kvar, och ännu syns inga tänder i munnen.



Busungen svänger sig nästan runt från rygg till mage, men ångrar sig oftast före han kommit hela vägen runt och ligger hellre på rygg och följer med storebrors hyss med stora ögon. Han tar tag i leksaker och smakar på dem.



När Oliver var i samma ålder åt han två mål mat om dagen. Oskar spottar ut allt jag ger honom, så än så länge lever han nog bara på mjölk. Han vägrar sova längre än en halvtimme om han inte ligger i famnen, vilket är mysigt de dagarna när det bara är vi två, men väldigt krångligt de dagarna Oliver är hemma. 


Överlag är Oskar en glad baby, men väldigt bestämd, och eftersom han lär sig av sin storebror är han också väldigt högljudd när han vill att något skall hända. Han får ungefär tusen kramar och pussar varje dag, och skrattar glatt när man kittlar honom på magen eller leker tittut. Min älskade lilla baby, så vacker och så kär. 

tisdag 7 augusti 2018

Om att se en skymt av höst




Jag ser dig nog. Du försöker gömma dig och lovar varmare väder, men jag ser dig. 

Jag ser dig i regnet utan åska, i vinden som river i mitt hår. Jag ser dig i löven som ligger på marken, och i Olivers kalla tår. Jag ser dig i mörkret om kvällen och jag känner doften av dig i luften. Jag känner hur du glider in på dimman och sätter dig som ett olustigt ok av förväntningar på mina axlar. 

Överallt ligger lösa trådar som jag borde ta tag i. Mail som borde skrivas, fighter som borde tas. Hösten är alltid en nystart, och ofta får jag en liten boost av den. Jag får lägga undan alla slitna shorts och trötta linnen. Håret brukar få sig en omgång med saxen och ögonfransarna får se mascara igen för första gången på tre månader. Jag brukar älska doften av höst, den där jordiga fylliga doften av en flyende sommar.

Men inte i år. Jag vill inte lägga sommaren bakom mig. Jag vill inte känna doften av höst och ta tag i alla trådar. Allt jag vill är att glömma alla måsten och bara lära Oskar vad kärlek är.


söndag 5 augusti 2018

Fyra månader

5400 gram och 59 cm och så galet söt. Risken finns att jag är partisk, men nog är ju Oskar supergullig. 



Han växer och mår bra. Som fyra månader gammal löser han ju inte direkt andragradsekvationer och dansar salsa, men han vänder sig från rygg till sida, jollrar och skrattar. Han är kittlig och tycker att Sommaren är kort är världens bästa sång. Han kan bli riktigt arg om mjölken inte serveras tillräckligt fort, men är oftast ganska glad och harmonisk.



Han sover bra om natten, vaknar bara en gång för att äta, och har så småningom börjat inse att man också kan sova på dagen när man är trött. Helst i famnen då, men ibland duger också vagnen. Han trivs bäst på axeln där han kan se sig omkring, men trivs också på golvet där han ligger och försöker äta sina händer. 



I mitt sinne sitter svårigheterna med att bli gravid fortfarande stadigt kvar, för varje dag när jag kramar Oskar slår det mig igen hur otroligt lyckligt lottade vi är att ha honom hos oss nu. Han är rund och go och alldeles perfekt. 


Jag tittar på honom när han sover och njuter av varje ögonblick. Min vackra lilla pojke som nästan inte kom. Var liten en stund till, älskade barn, tiden går alltför fort.