söndag 13 maj 2018

Om vitsippor, morsdag och tacksamhet

Han sitter uppe på backen omgiven av vitsippor. Solljuset letar sig ner genom trädtopparna och trollungen plockar blommor. "På den här fanns det bara blad, ingen blomma," ropar han åt mig och visar upp en stjälk med bara blad, "du ska få en annan istället." Han plockar vidare och mumlar för sig själv. 



Jag sitter på terassen med babyn i famnen. Jag har solen i ögonen och ro i själen. Tänk vilken ofantlig tur jag har som efter alla långa år av försök faktiskt sitter här, en vacker dag i maj, med mina söner. En som plockar blommor åt just mig, och en som sover i mina armar, trygg i vetskapen om att jag skyddar honom vad som än händer. Uppe på backen stiger trollungen upp med en bukett i handen. Han tar några steg mot trappan, sedan ändrar han sig och går tillbaka. "En till," säger han bestämt, och plockar en blomma till. När han är nöjd överräcker han den vackraste bukett jag någonsin fått.



Det är morsdag, min fjärde. Jag har fått frukost gjord med mer kärlek än finess, oändligt mycket godare än någonting jag själv skulle göra. Gåvor, kramar och pussar och ett snapsglas som vas för mina vitsippor. Det finns inga gränser för min tacksamhet, och mitt hjärta värker för dem som önskar och hoppas, men ännu inte fått sina egna barn att hålla och älska. Må er tid komma snart.








fredag 4 maj 2018

En månad

Det var kärlek vid första ögonkastet. Han ser precis ut som sin storebror. Han har tjockt svart hår, stora mörka ögon, och små små händer som har mitt hjärta i ett järngrepp. Han föddes den 4.4 kl. 14.44. Under operationssalens starka lampor fick jag upp honom på mitt bröst, och medan jag blinkade bort tårarna växte hjärtat i mitt bröst. Tänk att en så liten redan kan vara så älskad. 



Där i operationssalen kändes en timme som en månad. Nu har en månad gått, och det känns som en timme. Han som bara vägde 2475 gram när han föddes väger nu 2860 gram och känns som en helt annan baby. 




Vid en månads ålder använder han ännu kläder i storlek 44, men snart får vi nog byta till 50. Han tillbringar sina dagar med att äta och sova, men har också börjat vara vaken ett par timmar i taget. Överlag är han en lugn och trygg baby, som bara visar missnöje när han är riktigt hungrig eller när det kniper i magen.



Under den här månaden som gått har jag slagits av hur mycket lättare det är med barn nummer två. Jag är mycket mer självsäker i min roll som mamma, och jag njuter så mycket jag bara kan av all små detaljer. Hans pyttesmå fingrar som sluter sig om mina, hans mörka ögon som söker mina, hans hud som är som sammet mot min kind. 



Älskade lilla unge, du är bara en månad gammal, men redan nu är du en självklar del av vår familj. Tack för att jag får vara din mamma. 

torsdag 3 maj 2018

3 år

Det har varit tyst här på bloggen, men desto mer har hänt i blåa huset på Medvinden. En liten älskad har blivit stor, och en till liten älskad har flyttat in med oss, men mer om babyn senare, för den 11.2 fyllde faktiskt Oliver 3 år. 


Nu är Oliver ingen baby mera. Nu pratar han i ett, och pratar han inte så sjunger han, och sjunger han inte så skapar han ljud på något annat sätt, ofta väldigt högljutt. Om Oliver är vaken har vi inte en tyst minut här i vårt hus.


Oliver ser nu mer och mer ut som en stor pojke. Håret står alltid på ändå, och kläderna är ALDRIG rena. Han har ett temperament som heter duga, och har extremt bestämda åsikter om hur saker och ting skall göras. Gör man någonting på fel sätt är hela dagen förstörd, men tyvärr vet man sällan att det är fel sätt före det är för sent. Vi grälar ofta, men kramas också när vi grälat färdigt. 





Oliver tycker fortfarande om bilar i alla former och kan tillbringa långa stunder med att rada alla sina dussintals småbilar i långa rader. Han börjar också ha ro att se på tv-program, och har bland annat upptäckt Mumin. Han räknar och förstår grundkonceptet med plus och minus. Om kvällarna läser vi sagor, men ändå är favoritböckerna fortfarande pekböcker med bilar. 


Klok och lillgammal är han, och är nu så stor att han har helt egna vänner som han bjuder hem för att leka med. Han är artig och nyfiken, ibland blyg, men det går snabbt om. När han kramar mig och säger att han älskar mig så skulle jag ge honom himlens alla stjärnor om jag bara kunde.



Min trollunge, mitt hjärta, älskade lilla människa.