måndag 5 november 2018

Sju månader

Oskar, sju månader och världens goaste. Det är den första månaden utan rådgivningsbesök, så jag har inga nya siffror att komma med. Han använder fortfarande kläder i storlek 68, ser lagom stor ut och passar perfekt i en famn.



Vi har haft några väldigt gnälliga dagar med dålig matlust, men igår skymtade en liten vit tand fram i tandköttet, så det förklarar väl saken. Han svänger sig från rygg till mage, inser att han fortfarande inte tycker om att ligga på mage, och svänger illa kvickt tillbaka till rygg från mage. Han verkar inte ha bråttom att ta sig framåt. 



Överlag är Oskar en glad baby som tycker om alla. Ännu har han inte visat några tecken på blyghet, men blir nog ändå gladast då han ser ett bekant ansikte. Han skrattar högt och hjärtligt åt Oliver, vilket oftast resulterar i att Oliver ställer till med en riktig show för Oskar. 




Oskar sover tre gånger om dagen, och vaknar ett par gånger på natten. Liksom sin bror kan han tydligen inte ligga stilla i sömnen, utan snurrar runt tills man inte vet vilken ända som ligger i huvudändan. 



Oberoende av hur trött jag är, hur jobbigt allt känns eller hurudant kaos hemmet befinner sig i, blir jag alltid glad när jag tar upp Oskar och kramar honom. Han piper av förtjusning och trasslar in sina små fingrar i mitt hår. Ofta tar han tag om mitt ansikte med sina knubbiga små armar och ger min haka en riktigt blöt bebispuss, så ärlig och kladdig att man inte kan annat än älska honom. 



Älskade unge, det var du som fattades mig förut.