söndag 12 januari 2014

Vi ses, julen

Bulla, mockarutor, kex och gott sällskap, det har hänt idag. Dani och Jonas kom och hälsade på med sina pojkar. Det är alltid lika roligt att få visa vårt nya hus åt nån som inte sett det tidigare. Vi låtsas inte om flyttlådorna som ännu står lite varstans och pekar och berättar med snabba ord och stora gester.

Det var riktigt trevligt att träffas igen. Veckor och månader av "vi borde träffas snart" slinker förbi medan man tittar åt ett annat håll, men den här gången får vi faktiskt ta och träffas snart igen.

För att avsluta kvällen for Martin iväg på karateträning och jag plockade bort julen. Jag släckte ljusen i granen och lindade in glasbollarna i silkespapper. Nästa jul kommer dom fram igen. Tomtarna fick också flytta tillbaka till lådan i övre våningen, men jag tror stjärnan i fönstret får hänga kvar en stund till. Nu ser hörnan i vardagsrummet tom ut igen, och jag väntar med spänning på att våra nya möbler skall komma. Snart…

Tills dess får jag väl bara spela sönder min nya favoritlåt:


torsdag 9 januari 2014

2014

Jag har fått höra att bloggen har legat orörd alltför länge nu. Och visst har den ju det. Det blev jul och nyår och plötsligt var det 2014. Nio dagar senare är det fortfarande 2014, och jag har bara skrivit ner fel årtal ett par gånger.

De första dagarna på det nya året grydde mörka som synden, men nånstans bland nattmörka dagar och regntunga steg finns det kanske ett hopp om ljusare tider och lättare andetag. Tills dess bänkar jag mig med Martin och fyrahundra främlingar i biosalongen och äter popcorn i en varm röra av dunrockar och halsdukar och hobbitar på äventyr. Jag tänder ljus hemma och drar brandfilten lite närmare när katterna prompt vill svepa med svansen över lågan. Vi sover alla fyra i sängen i en salig röra av armar och ben, fluffiga täcken, och varma och mjuka katter som i skydd av nattens tystnad vågar lägga sig nära, nära intill. 

Men imorgon blir det ljusare. Imorgon kommer snön och gömmer allt det där mörka våta.  Fast jag tror nog att Martin kanske skulle föredra det mörka våta, eftersom han i ett svagt ögonblick lovade att han skottar snön före jag skall iväg med bilen på morgonen…