torsdag 10 oktober 2019

1,5 år

Någon gång under småtimmarna lade sig frosten och stal färgerna ur världen. Mina sommarblommor ser förnärmade ut i sin kruka. Klockan är 7.48 och vi är sena igen. Oskars lilla hand är kall i min, men han vill ändå inte ha sina vantar. Han envisas med att själv gå nerför trappan, men snavar och jag får fånga honom. Alltid.



På dagis är det morgonmål som gäller. Han sitter stilla i sin stol. Han som aldrig sitter stilla. Runt halsen hänger en haklapp. Han som hatar haklappar. Han leker snällt, sover på befallning och går på potta enligt ett schema. Min bångstyriga lilla busunge har blivit ett dagisbarn, stöpt i samma dagisbarnsform som alla andra. 

Pappasommaren tog slut. Martin är nu tillbaka på jobb och Oskar är 1,5 år gammal. Han är 79 cm lång och väger 9,6 kg. (Oliver vid samma ålder var 81 cm lång och vägde 10,3 kg). Oskar älskar sin storebror och ser upp till honom och vill göra allt som Oliver gör. Speciellt sådant som är lite för farligt och alltför svårt. 



Förutom att hitta på hyss med Oliver så älskar Oskar att sitta och bläddra i sina pekböcker och han har också börjat intressera sig för bilar. Ännu pratar han inte, endast några få ord, men han förstår allt man säger. Det finns mycket färre foton på Oskar i den här åldern än det finns på Oliver, och jag har ingen aning om hur många tänder han har i munnen. Livet med två vildungar är minst sagt hektiskt.



Älskade lilla barn, du med det långa håret och mitt hjärta i ditt grepp, vad skulle jag göra utan dig?