söndag 29 januari 2012

Bling

Idag har jag spenderat mest hela dagen på bröllopsmässa, och jämmer och elände om det inte är jag som ska gifta mig i sommar och måste vara intresserad av allt från manschettknappar till servetter. Där stod jag, vilse och rädd, och tog emot kakbitar, godisar och broschyrer med nyaste dieterna om vartannat. Som tur fanns där också en massa bling, och ojoj vad jag ska vara fin om fingrarna i sommar.

lördag 28 januari 2012

Hjärnceller jag aldrig får tillbaka

Jag sitter och ser på nåt amerikanskt katastrofprogram på tv, och inser att jag sakta men säkert blir totalt dumförklarad av programmets kommentator. Allting som sägs upprepas minst tre gånger i lite olika tappning, och varje klipp visas fyra gånger om bara utifall att jag inte riktigt förstod hur saker och ting gick fel med första titten. Min IQ sjunker med 30 poäng för varje sådant här program jag ser på. Snart kommer jag bara att vara normalbegåvad.

fredag 27 januari 2012

Fredagsfunderingar

-Få saker låter så ynkliga som min telefon när batteriet är tomt.

-Jag undrar om det är tillräckligt vägande skäl för skilsmässa när pojkvännen skryter på Facebook om pizzan han åt till lunch medan man själv sitter och tuggar på torra kycklingben från igår.

-Tvättmaskinen åt igen upp en strumpa. Jag tror den samlar på dom, för att någon natt ännu knyta ihop dom till ett långt rep och fira ner sig från balkongen för att komma bort från alla svettiga karatekläder.

-Jag undrar om jag kan knyta ihop en massa strumpor till ett långt rep och fira ner mig från balkongen för att komma bort från alla svettiga karatekläder...

torsdag 26 januari 2012

Min stora dröm

När jag blir stor ska jag bli en domare på American Idol. Tänk nu hur roligt det sku vara att få sitta vid ett bord och krossa drömmar hela dagen. Helt fantastiskt!

onsdag 25 januari 2012

Fåntratt

Idag på jobb delade jag arbetsrum med den här söta lilla saken.


Nån annan skulle kanske tycka att det är lite oansvarigt att ta med sig en hund till en hälsocentral, men eftersom min arbetskamrat och jag delar ett litet rum i källaren tyckte vi att det var helt okej för honom att ta med sig hundstackaren. Så idag har jag alltså fått betalt för att sitta och klappa en hund i åtta timmar.

tisdag 24 januari 2012

Tassigt


Jag läste någonstans att alla isbjörnar är vänsterhänta.

Jag skulle vilja se den forskare som satte sig ner med 100 isbjörnar och lärde dom skriva bara för att se vilken tass dom använder. 

Jag sätter 10 euro på att han gör magplask.

måndag 23 januari 2012

Mammabloggen

Bloggkommentatorn föreslår att jag skall börja mammablogga för att få flera läsare. Mystiskt, säger jag. Varför skulle nån vilja läsa om min mamma?

Det var nära ögat

Igår kväll var jag och M på väg och rösta tillsammans med min mamma och pappa när vi tog ett varv via den lokala butiken. Medan mamma handlade fick vi andra vandra fritt, och vi strövade omkring bland hyllorna utan vare sig mål eller syfte sådär som kossorna på sommarbete på Iniö. Efter ett tag råkade jag på pappa som hade fastnat vid en hylla med CD-skivor. Han höll en skiva i handen och tittade tankfullt på den. Jag närmade mig från sidan, och såg till min förfäran att hela hyllan var full av Kari Tapios musik. Min förtvivlan var stor och jag insåg ju att utvisning ur familjen var det enda som fanns att göra. Men sedan, sedan vände sig pappa om, och i handen hade han ju inte alls Kari Tapios CD-skiva utan en skiva av Judas Priest.

Min pappa lyssnar inte på Kari Tapio! Livet ler och solen skiner än en gång. (Rykten om att han senare tog tag i en Munamies CD-skiva är totalt felaktiga och har spridits i syfte att svartmåla vår familjs goda rykte.)

söndag 22 januari 2012

2

Idag gäller det, idag ska jag rösta för kung och fosterla... erh, president och demokrati. Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man står där i båset så att man inte i misstag röstar på fel kandidat. Bäst är det ju att ta ett varv via alla bås och kolla att kandidaterna har samma nummer i alla. Står det någon annan där inne och röstar ber man snällt om ursäkt och rekommenderar Kalle Anka för hans liberala åsikt om det urtråkiga byxtvånget. Casual Friday har aldrig varit så casual som när Kalle Anka jobbar på presidentpalatset.

Men jag har ingenting emot byxor, bortsett deras förargliga benägenhet att krympa i tvätten förstås, så jag skall rösta på en riktig karlakarl. Uttryckligen.

lördag 21 januari 2012

Ibland knypplar jag också

När jag startade den här bloggen listade jag den på bloggtoppen.fi, ett finlandssvenskt forum för bloggar, där bloggarna sorteras i olika kategorier och rangordnas enligt hur många besökare man har. I kategorin vardagsbetraktelser ligger jag på plats 88 av 90 för fjärde veckan i rad, vilket ju är en bedrift i sig med tanke på att jag har ungefär 2 besökare i veckan. I fältet där dom bad en beskriva bloggen eller ge en slogan skrev jag "Ziva talar sanning. Mer eller mindre." Men nu undrar jag om jag kanske borde ha gjort som alla andra istället och skrivit nåt i stil med "26-årig pol.kand, på väg mot en pol.mag, jobbar ibland, tycker om långa promenader på stranden och att ta foton av mina katter. Följ med mitt spännande liv." Det verkar åtminstone som om sådana beskrivningar drar mera läsare. Kanske är det värt ett försök?

onsdag 18 januari 2012

Arkiveringsbloggen


Dag 2 i fångenskap. Under natten har dammet ökat exponentiellt, pappershögarna vuxit och rummet blivit mindre. Nu känns pensionen omöjligt långt borta, och istället smyger galenskapen sig på. En sak vet jag ändå med 100% säkerhet; K kommer före L i alfabetet. Karlsson före Lindström. Det ni, det är grejer.

måndag 16 januari 2012

Jag måste definitivt öva mig på att säga nej

Imorgon skall jag sitta i ett dammigt arkiv precis hela dagen. Åtta timmar av alfabet-upprepning och arkiverande och pensionen som närmar sig, ett pappersark i taget. Jag måste nog ladda iPoden nu tror jag.

Yoda tycker arkivering är roligt. Han har nog inte riktigt alla indianer i kanoten, stackaren.

fredag 13 januari 2012

Nästa gång vill jag ha en doggy bag

Idag har jag suttit hemma med sjukt barn. Med barn menar jag då förstås katt, och med sjuk menar jag testikellös. Sällan har jag sett en så bitter katt som när Yoda vaknade upp från narkosen, stack huvudet mellan benen och insåg att hans manlighet fattades.

Så här såg det ut för ett halvår sedan när Darth Vader misshandlades på samma sätt:



Och så här såg det ut idag när Yoda, stackaren, blev av med släktklenoderna:


Men det som nog är jobbigast är inte att min stackars katt är lite mindre man nu, utan att någonstans i Åbo sitter en veterinär med Yodas kulor i en burk.


onsdag 11 januari 2012

Nu behöver jag inte motionera på minst en månad

Idag var M och jag och simmade efter jobb. I simhallen har dom några olika bassänger, som går från stor och iskall till minimal och inte fullt lika kall. Man måste börja i den iskalla, för när man tagit sig till varmare vatten är det totalt fysiskt omöjligt att gå tillbaka till den kallare bassängen. Tro mig, jag har försökt.

Nå, vi började i den iskalla bassängen, den där det är meningen att man skall simma längder. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vi valde banan som var full med långsamma pensionärer och påbörjade någonting som bara kan klassas som vattenslalom. Fulla åldringar som inte kan hålla sig i rätt fil, småungar som tror att vi är i England och kör med vänstertrafik, gubbar som tycker att det är lättare att bara flyta med strömmen istället för att faktiskt simma, och tonåringar som dyker under fötterna på en och hoppar bomb om vartannat.

Vi plaskade runt lite halvhjärtat i en halv timme och så fort vi nått vårt mål på en kilometer hoppade vi i bubbelpoolen instället. Där satt vi sedan och var nöjda eftersom vi jobbat så hårt. Väl hemma lagade vi mat och var noggranna med att äta tillräckligt med kalorier så att vi nu helt säkert inte gick på minus bara för att vi simmade lite.

måndag 9 januari 2012

Pepsi, vi älskar dig precis som du är

Min katt vet inte riktigt hur han skall förhålla sig till sin sexualitet.

In i skåpet.

Ut ur skåpet.

In i skåpet.

Ut ur skåpet


söndag 8 januari 2012

Morgonstund har snaps i mund

Efter tre lediga dagar har jag förskjutit min dygnsrytm med ungefär sex timmar. Rent tidszonsmässigt skulle det här placera mig någonstans i Sydamerika, men jag har då verkligen inte suttit på någon strand i Venezuela. Nej jag har läst skräpromaner och sett på dåliga filmer tills jag helt i misstag snubblat in i deras tidszon. Jag har gått och sova klockan 3 och stigit upp klockan 12, men imorgon måste jag sluta med såna fånerier. Klockan 6:20 är det väckning, vare sig det har hunnit vara natt eller inte.

Men jag har en plan. En liten sup på morgonen borde ju få fart på blodcirkulationen, och eftersom jag i princip lever på Venezuela-tid, så är ju klockan egentligen midnatt, så det är inte ens socialt oacceptabelt.

lördag 7 januari 2012

Europa runt på fyra dagar

För flera år sedan lärde jag känna en indier över internet. Indier på internet är ju inte direkt en vanlig syn, så ni kan förstå hur otroligt det här var. Med tiden blev vi goda vänner och när Eesha meddelade att hon kommer till Tyskland som utbytesstudent var det ju klart att vi skulle träffas. Och det gjorde vi. I Prag. Och i Magdeburg. Och i Berlin. Dom verkar vara väldigt dåliga på att hållas på ett ställe dom där indierna.

Så här ser en indier som man har träffat på internet ut.

Vi mötte Eesha i Prag, visserligen var vi 12 timmar försenade, men bra gick det ändå. Som tur attackerade hon oss inte med en yxa och vi spenderade dagen med att gå runt i Prag tillsammans. Tydligen firar dom nyår också i Prag, för vid midnatt ställde någon till med en riktigt imponerande fyrverkerishow, och vi stod på Karlsbron och tittade på det och trängdes med 10000 andra turister

I Prag ligger det kontrabaser på gatorna...

...och istället spelar man på tvättbräda.


Dom har också riktigt konstiga klockor i Prag.


December är ju som känt högsäsong för turism.

Här skall jag bo när jag blir stor.




Nästa dag steg vi upp löjligt tidigt och tog tåget från Prag till Magdeburg så att Eesha skulle få packa sina väskor inför hemresan. Hela tågresan satt vi bredvid en extremt högljudd tysk familj bestående av mamma, mamma II och två barn som hade sjukdomsdiagnosernas motsvarighet till motorcykel-/lastbils-/traktor-/långtradar- och gräsklipparkörkort. Dom var inte tysta en halv sekund ens, och var dom det, så slutade det med att pojken plötsligt vrålade rakt ut. Den natten sov vi i en gammal internatbyggnad som knakade och knäppte och var full av spöken. Vessorna och duscharna fanns längst bort i en korridor lång som ett nödår, och det bodde ingen annan än vi och Eesha i hela gigantiska huset, och jag garanterar att någon hade mördats i vårt rum för 10 år sedan. Som tur sov vi där bara en natt, och sedan bar det av till Berlin med Eesha och hennes tre vänner.

Här spökar det.

På tåget från Magdeburg till Berlin steg en hop högljudda indier på tåget. Dom hade ungefär 27 väskor var, och lät som en flock rabiata hönor. M och jag steg upp från våra platser och skulle just byta tågvagn när vi insåg att det ju var faktiskt Eesha och hennes vänner. Pinsamt. Vi låtsades som om det regnade och fick ont i nacken av att sitta och titta bort från Eesha och company i två timmar.

I Berlin möttes vi av en glad man som på en stor skylt förkunnade att ett barn behöver båda mamma och pappa. Jasså, tyckte vi, och turistade som aldrig förr. M var i sitt element och pratade tyska med alla han hittade, t.o.m. kineserna som på knagglig engelska frågade efter vägen till muren

Minnesmärket för de mördade judarna i Europa.

Så här såg det ut när man försökte ta sig från Östberlin till Västberlin före 1989.

Så här ser det ut när man idag försöker ta sig från Östberlin till Västberlin.

Man kan inte komma till Berlin utan att äta currywurst.


På tisdagen tog i farväl av Eesha och på flygplatsen i Berlin hörde vi för första gången finska igen och jag fick den där bekanta känslan av nostalgi som man får när en resa börjar närma sig sitt slut. Väl i Finland välkomnades vi som tur av busschaufförens lakoniska stämma, och jag kände mig precis som hemma igen.

tisdag 3 januari 2012

Herr Ober, warum steht eine Giraffe in meiner Suppe?

Sedan fredagen har vi sovit en natt i Stockholm, en i Prag, en i Magdeburg och nu börjar klockan bli natt i Berlin. Imorgon bär det av hemåt och sedan genast på jobb och mer vardagliga äventyr. Hålls kvar på kanalen för bildregn, hemsökta gästhus, bokstavsbarn på tåget, indier i kubik, anti-fascist propaganda och lite gammal hederlig homofobi.