lördag 7 januari 2012

Europa runt på fyra dagar

För flera år sedan lärde jag känna en indier över internet. Indier på internet är ju inte direkt en vanlig syn, så ni kan förstå hur otroligt det här var. Med tiden blev vi goda vänner och när Eesha meddelade att hon kommer till Tyskland som utbytesstudent var det ju klart att vi skulle träffas. Och det gjorde vi. I Prag. Och i Magdeburg. Och i Berlin. Dom verkar vara väldigt dåliga på att hållas på ett ställe dom där indierna.

Så här ser en indier som man har träffat på internet ut.

Vi mötte Eesha i Prag, visserligen var vi 12 timmar försenade, men bra gick det ändå. Som tur attackerade hon oss inte med en yxa och vi spenderade dagen med att gå runt i Prag tillsammans. Tydligen firar dom nyår också i Prag, för vid midnatt ställde någon till med en riktigt imponerande fyrverkerishow, och vi stod på Karlsbron och tittade på det och trängdes med 10000 andra turister

I Prag ligger det kontrabaser på gatorna...

...och istället spelar man på tvättbräda.


Dom har också riktigt konstiga klockor i Prag.


December är ju som känt högsäsong för turism.

Här skall jag bo när jag blir stor.




Nästa dag steg vi upp löjligt tidigt och tog tåget från Prag till Magdeburg så att Eesha skulle få packa sina väskor inför hemresan. Hela tågresan satt vi bredvid en extremt högljudd tysk familj bestående av mamma, mamma II och två barn som hade sjukdomsdiagnosernas motsvarighet till motorcykel-/lastbils-/traktor-/långtradar- och gräsklipparkörkort. Dom var inte tysta en halv sekund ens, och var dom det, så slutade det med att pojken plötsligt vrålade rakt ut. Den natten sov vi i en gammal internatbyggnad som knakade och knäppte och var full av spöken. Vessorna och duscharna fanns längst bort i en korridor lång som ett nödår, och det bodde ingen annan än vi och Eesha i hela gigantiska huset, och jag garanterar att någon hade mördats i vårt rum för 10 år sedan. Som tur sov vi där bara en natt, och sedan bar det av till Berlin med Eesha och hennes tre vänner.

Här spökar det.

På tåget från Magdeburg till Berlin steg en hop högljudda indier på tåget. Dom hade ungefär 27 väskor var, och lät som en flock rabiata hönor. M och jag steg upp från våra platser och skulle just byta tågvagn när vi insåg att det ju var faktiskt Eesha och hennes vänner. Pinsamt. Vi låtsades som om det regnade och fick ont i nacken av att sitta och titta bort från Eesha och company i två timmar.

I Berlin möttes vi av en glad man som på en stor skylt förkunnade att ett barn behöver båda mamma och pappa. Jasså, tyckte vi, och turistade som aldrig förr. M var i sitt element och pratade tyska med alla han hittade, t.o.m. kineserna som på knagglig engelska frågade efter vägen till muren

Minnesmärket för de mördade judarna i Europa.

Så här såg det ut när man försökte ta sig från Östberlin till Västberlin före 1989.

Så här ser det ut när man idag försöker ta sig från Östberlin till Västberlin.

Man kan inte komma till Berlin utan att äta currywurst.


På tisdagen tog i farväl av Eesha och på flygplatsen i Berlin hörde vi för första gången finska igen och jag fick den där bekanta känslan av nostalgi som man får när en resa börjar närma sig sitt slut. Väl i Finland välkomnades vi som tur av busschaufförens lakoniska stämma, och jag kände mig precis som hemma igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar