lördag 1 februari 2014

Mörbultad

Den första dagen på hela vintern när man måste skotta, och just det här veckoslutet råkar Martin vara i Bryssel. Typiskt. I två timmar har jag slitit, skuffat och svettats. Den 4-åriga grannflickan tyckte synd om mig där jag slet och hjälpte mig en stund med sin lilla röda snöskotta. Smala slingrande stigar i snön skuffade hon bredvid mina militäriskt raka rader.

Men nu är det gjort. Gården är snöfri, och den iskalla veden jag tog in skall snart få sprida värme i huset. Jag sitter och tycker synd om mina mörbultade muskler och myser med en katt bredvid mig i soffan och en film på TV. På bordet står blommorna Martin gav mig på torsdag, och jag funderar på var jag ska hänga mina underbara Iris Lights.








Soffan har äntligen kommit också. Stolen står redan på sin plats, och nu väntar soffan i Stemma på att någon men tillräckligt stor bil skall komma och hämta hem den. Snart ska den stå i vårt vardagsrum, täckas med varma fårskinnsfällar, mjuka filtar och sömniga katter. Steg för steg blir vårt hus ett hem.