onsdag 12 juli 2017

Om att åka musikalisk tidsmaskin

Visst är det konstigt hur vissa låtar har förmågan att ta en tillbaka i tiden, till en helt annan tid och situation. Jag var ut och gå ikväll, bara jag och Spotify i sommarkvällen. I hörlurarna hörde jag tonerna av Kent, Columbus, och framför mig såg jag hur den sommarvarma sandvägen byttes ut mot slaskig storstadsasfalt. 

Det är januari 2008. Jag arbetar på min kandidatavhandling vid Åbo Akademi och bor ihop med en man. Han och jag kommer att göra slut om två månader. Det är plusgrader fast det är januari och snön ligger i våta högar. Jag har röda mockastövlar med hål i bottnen. Min högra fot är våt och kall och jag traskar hemåt i mörkret till ett olyckligt hem. Kents Columbus spelar i hörlurarna.

Det finns andra sånger som också framkallar en lika levande bild framför mig varje gång jag hör dem. Det är inte alltid sånger som jag tycker att är speciellt bra, eller sånger som jag annars skulle lyssna på, men de framkallar ändå alltid samma reaktion, tar mig tillbaka till samma stund i livet där jag upplevde dem som starkast. Ta t.ex. Delta Goodrem, Innocent Eyes. 

Året är 2003. Jag går sista året i gymnasiet och har nyss blivit tillsammans med pojken som blir mannen som jag gör slut med våren 2008. Jag går i skola på dagarna, jobbar på Hesburger på kvällarna och gör läxor klockan 6 på morgonen. Vid midnatt vänder jag burgare och dricker kakao som jag inte betalar för. Natten är mörk, men inne i restaurangen är det ljust. Delta Goodrems Innocent Eyes spelar på radion och jag sjunger med. 

Jag märker att många av de här verkar ha med min studietid att göra; men kanske det är en tid som är speciellt levande i mitt minne. En annan studietidslåt är Tomas Ledin, En del av mitt hjärta, som jag än i denna dag inte kan lyssna på utan att vilja dra på mig min röda studenthalare.

Året är 2004. Det är mitt första år vid Åbo Akademi. På dagarna studerar jag folkrätt och statskunskap, på kvällarna steker jag hamburgare, och på nätterna säljer jag öl på lönnkrog. Min cykel blir stulen, bit för bit, och när timmen blir sen ställer vi oss på borden och sjunger En del av mitt hjärta. 

Det finns en hel rad med andra sånger som för mig tillbaka i tid och rum. Vissa är vackra och starka minnen, t.ex. Utan dina andetag som tar mig tillbaka till minuterna innan jag sade ja till mannen i mitt liv. Andra minnen är smärtsamma men ovärderliga, t.ex. Julen är här, som spelade på radion strax innan min mofi gick bort. Gemensamt för dem är ändå hur de med bara några toner och rader kan ta mig tillbaka i tiden så fullkomligt. Någon gång i framtiden kommer jag att höra en låt, och plötsligt befinna mig här igen; trött och sliten, men störtförälskad i min lilla trollunge med det rufsiga håret och den djupa blicken.