fredag 30 december 2011

Hoppas det ingår efterrätt och betalkanaler också

Goda nyheter! Norwegian airlines bjuder oss på middag och hotellnatt. Dåliga nyheter. Vi sitter fast i Stockholm och kommer inte till Prag förrän imorgon.

Jag ger oss en 4% överlevnadschans

Idag reser M och jag till Prag för att träffa en vän till mig. Vi spenderar nyåret där, sedan tar vi tåget till Magdeburg och sover där en natt, och sedan tåget till Berlin och spenderar ett dygn där. Till sist flyger vi hem på tisdag kväll.

Roligt skall det ju bli. Om vi överlever.

Jag har räknat ut alla olika sätt som vi kan råka illa ut på under vår resa.

Flygen: vid start, landning, och däremellan. Terrorister, gäss, ankor, svanar, hönor och annat fjäderfä i motorn. Ungar med sådana där laser-funderingar och trötta piloter. Matförgiftning, sugkraften i wc-stolarna och vingar som faller av.

Bussresorna: Lösa däck, fulla chaufförer, galna chaufförer och dåliga chaufförer. Regn, snö, snöblandat regn och slask. Kraftiga vindar och hala vägar. Kvistar, träd, stolpar, djur och diverse husgeråd som flyger omkring i vinden och landar på vägen. Ogiltiga biljetter och den tjeckiska polisen.

Tågresorna: Löv, is, snö, vatten eller uteliggare på spåret. Lösa vagnar, dåliga bromsar och virriga chaufförer som kör vilse. Rånare, mördare och idioter på tåget. Ogiltiga biljettter och den tyska polisen.

Prag: Gamla fallfärdiga byggnader. Felriktade nyårsraketer, förvirrade turister och floden. Missvisande skyltar på konstiga språk och våldsamma tiggare. Min vän visar sig vara yxmördare, vårt hotellrum fullt av kackerlackor och stadens invånare bränner utlänningar på bål.

Tyskland: Tyskarna. 


onsdag 28 december 2011

Och som extrautrustning en automatisk ångvältsradar

God jul, lite i efterskott. Det blev en bråd jul, med mycket att göra och ännu mer att äta. Alla bilder sitter fortfarande kvar i kameran i säkert förvar, men som tur har jag andra nyheter att komma med. M and jag körde runt halva Finland i julas, och tur var ju det, för M och jag har köpt en bil! (Mest M, dock, rent praktiskt betalade jag faktiskt inte en cent, men jag var ju med som moraliskt stöd och för det borde man ju få en massa bonuspoäng och eftersom vi har vårt moraliska stöd i S-bonus så går det ju att förvandla direkt till pengar, så egentligen har jag nog ändå betalat en hel del; nästan hela bilen faktiskt, så stöttande som jag var, så nog gäller det väl bara att skriva över den i mitt namn trots allt).

Vår nya bil är en Volkswagen Golf Variant Comfortline 103 kW 1.4 TSI med ABS, ESP, BNP, BBC, TMI och  AC/DC,  krockkuddar, turbo, antisladdsystem, elektronisk stabilitetskontroll, turbo, dimljus, servostyrning, fjärrstyrt centrallås, elektroniska fönster, turbo, farthållare, bänkvärmare, dragkrok, däck, brödrost, epilator, automatisk lottoinlämning och ett antikt gökur i baksätet. Och turbo.

Det är nästan så man blir glad när man vaknar och inser att man får köra till jobb.

fredag 23 december 2011

Hinner inte

Nu har jag varit vaken i 21 timmar, och jag skulle egentligen inte hinna gå och sova. Tyvärr har jag nu försökt sätta en ugnsplåt i frysen istället för i ugnen, skrivit fel namn på julklapparna och försökt lägga katten i bykmaskinen. Jag tror det är säkrast för alla om jag bara går och lägger mig.

tisdag 20 december 2011

Soffan - Ziva: 1 - 0

Jag slog armen så hårt idag så jag har en gigantisk bula och ett väldigt fult blåmärke mitt på armen. Om ett par dagar kommer min arm att se ut som en vandrande reklam för Sveriges flagga. Urk. Och det värsta? Jag slog mig mot den mjukaste möbeln i lägenheten, soffan.

söndag 18 december 2011

Blinka inte, du kan missa något

Söndag hos pensionärerna. Vi har bykt fyra maskiner smutsiga kläder, städat, ätit gröt och bakat kanelbullar. Nu ska vi lösa Husis fredagskorsord och se om det kommer På spåret på någon kanal.




fredag 16 december 2011

Det är så här drogmissbruk får sin början

Idag spelade Alzheimern mig ett spratt och jag glömde bort att jag redan tagit antihistamin en gång ikväll, så nu sitter jag här och har tagit en dubbel dos antihistamin och försöker känna igen olika tecken på överdosering.

Jepp, jag lever farligt på fredagskvällarna.

onsdag 14 december 2011

Hoppsan, sa mannen med kofoten

För två månader sedan besiktade jag bilen. Besiktningsmannen var vänlig och trevlig och gjorde sakligt sitt jobb medan jag tittade på och försökte distrahera honom så att han inte skulle märka att vindrutetorkarna inte fungerade. Jag gjorde ett mycket bra jobb, och han märkte ingenting. Allt var bra, sa han.

Sedan tog han fram kofoten. Han petade lite snällt med den på fläckar som såg suspekt rostiga ut. När det inte hände någonting tog han i lite hårdare. Och ännu lite hårdare. Med ett krasande ljud sjönk kofoten igenom plåten och fortade än jag hunnit säga "bilmisshandel" hade jag en anmärkning i registerutdraget. Rosthålet skall fixas inom en månad, stod det, klart och tydligt, annars skulle farbror polis ta mina registerplåtar om jag råkade ut för en razzia. Och utan registerplåtar vill jag inte vara, för jag råkar veta hur jobbigt det är när man blir av med dom.

Som den laglydiga medborgare jag är, körde jag runt i min håliga bil i en månad. Sedan några månader tillbaka var dessutom mina vindrutetorkare sönder, så om det regnade förvandlades min bil till en sådan där irrriterande mopobil som kör 50 km/h på Skärgårdsvägen och gör alla arga.

Ungefär i det skede tiden för att reparera bilen hade gått ut började jag se poliser överallt. Jag försökte tappert ignorera poliserna, men efter att jag sett åtta polisbilar på vägen till jobb en morgon, beställde jag äntligen tid till verkstaden.

Och det är därför jag idag steg upp klockan sex för att föra bilen till verkstaden före jobb. Krångligt var det, men som tack för besväret fick jag en laglig bil, och fungerande vindrutetorkare. Hela vägen hem därifrån körde jag med vindrutetorkarna viftande för fullt.

Det var ju förstås lite synd att det inte regnade.

måndag 12 december 2011

Ondskan

Jag sitter och tittar på det svenska programmet Ponnyakuten och funderar på en av livets största frågor. Var mina föräldrar onda in i själen när jag aldrig fick en häst som liten, eller var dom bara riktigt, riktigt smarta?

Som tur hade jag ändå ett skåp fullt av rosa plastponnyer.

söndag 11 december 2011

Baktankar och kvotpingviner

Det blev inte så mycket juldekorerat, men åtminstone bakade vi pepparkakor.










 Den första plåten brände vi, den andra var fortfarande rå när vi tog ut den, men sedan lyckades vi få till stånd några ätbara pepparkakor. Och Pepsi ville förstås också baka, så nu är det bara att plocka katthår ur alla pepparkakor, men dom lär ju smaka bra ändå.



Bland alla hjärtan och stjärnor och tomtar, hittade vi en pepparkaksform i formen av en kanin. Först blev vi lite konfunderade, men sedan insåg vi ju att det bara är påskharen som har lite dåligt med pengar (håll er borta från droger, barn, det slutar bara i gråt och stöld och förskräckliga sommarjobb), och behöver extraknäcka som julhare.



Jag tryckte ut några kaniner i degen, skar öronen och benen av dem och kallade dem pingviner. Det måste alltid finnas pingviner.

Extremsport

Igår medan M var upptagen med att slå på folk på karatejulfesten, spenderade jag dagen med mamma. Vi försökte få till stånd lite julstämning, så vi gick på julmarknad i Åbo. I ösregnet. Det blev nästan som en extremsport att försöka ducka för vassa paraplyer och hoppa över dom djupaste vattenpölarna.








Sedan gick vi in till stan och shoppade lite och åt julig Hesburgermat. Hemma hjälpte jag henne med att baka bullar och laga pepparkaksdeg, hjälpte pappa med julbelysningen och tog en massa foton av min bror ända tills han började sucka så djupt att han blev yr i huvudet syrebrist. Då tog jag istället foton av hans vackra, välmående rosor.



Här hemma har vi inte en enda julprydnad, blinkade discoljusslinga eller tomte framme ännu. Som tur fick jag ändå lite pepparkaksdeg hem med mig, så nu ska vi baka pepparkakor och sedan tänker jag skicka ner M till källaren och hämta upp julsakerna. Det skall nog bli jul här hos oss ännu. Kanske.

fredag 9 december 2011

Note to self: tygskor i december är ingen bra idé

Jag insåg nog inte riktigt exakt hur våt dagens storm skulle vara. Lyckligt ovetande klädde jag mig i mina Converse-skor gjorda av tyg så tunt att det är genomskinligt, och körde till jobbet i blåsten. Hela dagen satt jag sedan och tittade ut genom fönstret. Först började det blåsa riktigt ordentligt. Sedan kom snön. Och sedan kom regnet. När jag klockan fyra steg ut genom dörren såg jag att någon hade parkerat min bil tre kilometer bort, och mellan mig och bilen fanns ett hav av tjock, tung, blöt snö.

Dom första få stegen gick ganska bra, och jag hyste ännu naiva förhoppningar om att komma torrskodd till bilen. Jag hoppade från snöhög till snöhög i bästa Pippi Långstrump-anda och svor högt för mig själv när foten sjönk ner i slasket ända till fotknölarna. När vattnet började sippra in började jag tappa hoppet, och när jag insåg att mina strumpor faktiskt var våtare än snön gav jag upp och klampade argt igenom slaskhelvetet.

Men nu vet jag, det finns ingenting som är så skönt som att ta av sig iskalla, våta strumpor och ställa sig på kakelgolvet i badrummet med golvvärmen. Lite kinamat på det och fredagskvällen kan inte bli mycket bättre.

torsdag 8 december 2011

Inlagd leverfläck

Idag när jag kom på jobb stod det en liten burk på mitt skrivbord. Burken såg så där lagom oskyldig ut som burkar i allmänhet gör. Det var ju ingen IKEA-burk direkt, men det var ganska fin ändå, med vit skruvkork och rundade hörn.

När jag plockade upp burken skvalpade det om den, och när jag tittade noggrannare på innehållet såg det precis ut som om det låg någonting i vätskan. Jag tittade på läkaren och frågade lite misstänksamt vad det finns i burken.

”Luomi purkissa!” var det glada svaret.

Jaha, sa jag, och slängde bort min frukostsmörgås.

onsdag 7 december 2011

Falafel, folköl och foosball

Man vet att man närmar sig 30 när man känner sig jetlagged efter en resa till Stockholm.

Flygresan dit gick bra, inga terrorister, ingen nödlandning och ingen rostad fågel i motorn. Dessutom åkte vi rakt över den åboländska skärgården, och emellanåt släppte jag faktiskt mitt krampaktiga tag om armstöden och tittade ut.




I Stockholm blev det firmafest, komplett med musikfrågesport, playlist battle, foosball och libanesisk julmiddag. Tack och lov fanns det också rikligt med sprit.







Hela härligheten skulle ju förstås också sändas live på internet, för maximal dagen-efter-skam.


Nästa dag gick vi runt i Stockholm några timmar före båten gick. Vi shoppade julkort och firade självständighetsdagen genom att visa långfingret åt svenskarna och påminna dem om att Sverige inte äger Finland mera.






Och när vi kom hem och hämtade katterna från mamma och pappa hade mamma gött upp dem till dubbel storlek på två dagar. Jag kan bara anta att hon är rädd för att julskinkan inte skall räcka till i år...

måndag 5 december 2011

Sverige kallar

Nu bär det av till Stockholm på firmajulfest. Ett rum fullt av prutthurtiga svenskar, julkrisande finnar och libanesisk julmiddag. Flygskräck på vägen dit och glad finsk karaoke på båten tillbaka.

Det blir bra det här.

söndag 4 december 2011

Snedsteg i vardagen

Ibland går saker och ting fel. Som till exempel när man skall handla mjölk, bröd och smör och kommer hem med vin, chips och glass, eller som när man redan har helt tillräckligt bråttom och någon i förbifarten föreslår att man kunde starta en blogg och man av någon konstig orsak tycker att det är en ganska bra idé. Och eftersom jag totalt saknar omdömesförmåga, självbevarelsedrift och förmågan att säga nej, kommer jag från och med nu att blogga här. Sanningar, lögner, goda idéer och dåliga idéer, vi får se hur det går.

Välkomna.