Han sitter uppe på backen omgiven av vitsippor. Solljuset letar sig ner genom trädtopparna och trollungen plockar blommor. "På den här fanns det bara blad, ingen blomma," ropar han åt mig och visar upp en stjälk med bara blad, "du ska få en annan istället." Han plockar vidare och mumlar för sig själv.
Jag sitter på terassen med babyn i famnen. Jag har solen i ögonen och ro i själen. Tänk vilken ofantlig tur jag har som efter alla långa år av försök faktiskt sitter här, en vacker dag i maj, med mina söner. En som plockar blommor åt just mig, och en som sover i mina armar, trygg i vetskapen om att jag skyddar honom vad som än händer. Uppe på backen stiger trollungen upp med en bukett i handen. Han tar några steg mot trappan, sedan ändrar han sig och går tillbaka. "En till," säger han bestämt, och plockar en blomma till. När han är nöjd överräcker han den vackraste bukett jag någonsin fått.
Det är morsdag, min fjärde. Jag har fått frukost gjord med mer kärlek än finess, oändligt mycket godare än någonting jag själv skulle göra. Gåvor, kramar och pussar och ett snapsglas som vas för mina vitsippor. Det finns inga gränser för min tacksamhet, och mitt hjärta värker för dem som önskar och hoppas, men ännu inte fått sina egna barn att hålla och älska. Må er tid komma snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar