söndag 3 juni 2018

En annan tid, en annan plats, en annan födelsedag

Aten sommaren 2011 är varmt och oroligt. Värmen stiger från asfalten i synliga vågor och förvränger det som ligger bakom. Människomassorna rör sig genom smala gränder och på breda gator och protestsångerna ekar mellan stenväggarna. Vi är turister bland starka åsikter och heta känslor. På torget tältar envisa demonstranter under det vakande ögat av poliser och metron står stilla på grund av strejkerna.

Vi är turister. Det är inte vår ekonomiska kris. Vi har pengar i plånboken och en biljett hem. Vi äter och dricker, går på vackra gator och besöker antika monument under stormiga himlar. Vi köper sandaler av en poet och firar min 26:e födelsedag på en liten medelhavsö som doftar sol och salt. På väg tillbaka till hotellet står metron stilla, nya strejker. 

Nästa dag sitter vi på en sighseeingbuss. Högst uppe, där det inte finns något tak och vi får njuta av vinddraget i hettan. Bussen står stilla, vi har inte ännu startat. På den nedre våningen gör sig guiden redo, och några sista passagerare skyndar sig ännu att betala. Fyra filer bort över vägen händer plötsligt någonting. Jag vänder mig om och ser en man. Han ligger på den heta asfalten bredvid sin motorcykel. En bil står stilla mitt i körfilen framför honom och en man stiger ur. Han tvekar. Andra bilar stannar och människor samlas. Mannen på marken ligger i en onaturlig ställning. Han rör sig inte. Han bär ingen hjälm och under hans huvud växer sakta en mörkröd pöl.

Jag stiger upp från mitt säte utan att märka det, och plötsligt knycker bussen till. Vi är på väg. Obönhörligt rör vi oss bort från tragedin, jag kan inte göra någonting. Jag sätter mig ner. Guiden skämtar om politik och pekar ut någon sevärdhet. Jag vet utan tvekan att ett liv just tog slut.

Bussen tar oss vidare genom staden som är i uppror. I bakgrunden hör jag sirener. Jorden snurrar mot regn och vi står på Akropolis, 2500 år och 150 meter ovanför liv och död. Marmorn har sett gudar och gudinnor, vi vanliga dödliga är ingenting.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar