Elva månader

Idag är Oliver elva månader gammal. Själv har jag jobbat hela dagen och Oliver har fått fira sin 11-månadersdag hos momi, och det gör han så gärna. Sträcker sig glatt efter henne så fort vi kommer in genom dörren och ler med hela kroppen så där som bara riktig små barn gör före dom lärt sig tala.

Oliver har otroliga mängder energi, och stunderna när han sitter stilla och lugnt är få. Han sover fortfarande två gånger dagssömn, först ett par timmar på förmiddagen, och sen en kortare lur på eftermiddagen för att orka ända till kvällen. I sängen när vi lägger honom har han fortfarande sådan fart på att minsta lilla distraktion får honom att stiga upp i sängen och kolla vad det är som händer - även om han nyss varit bara sekunder från att somna. 

I munnen har Oliver nu fått två nya tänder i nedre käken, som än så länge bara skymtar lite i tandköttet. Han pratar på för fullt, men än så länge är det svårt att urskilja några ord. Han säger pappa och mamma, men gör ingen skillnad på vad eller vem det är han säger det åt. 

Nu börjar Oliver röra sig mer självsäkert, och faller inte riktigt lika ofta. Ännu kan han falla bakåt när han sitter, och i sin hast att stiga upp och stå missar han ibland med greppet och då gäller det att vara snabb och fånga honom före han faller. När han står släpper han ibland taget och står och svajar en stund före han försiktigt sätter sig ner igen. 

Med sina nya frisyr ser han plötsligt mycket äldre ut, och jag saknar nästan min lilla bebis. Om en månad har vi en ettåring i huset, och det är nog bara att inse att babyåret börjar vara förbi. Min stora fina pojke som skrattar när jag gör fåniga miner och som jagar katterna genom hela huset, du är det största som hänt mig.