lördag 30 april 2016

Om koltrasten som sjunger på morgonen

Klockan 7 igår morse öppnade jag terassdörren för att släppa in koltrastens sång. Svart och stolt satt han på en solvarm sten och sjöng. I handen hade jag min gröttallrik och i bakgrunden hörde jag Martin och Oliver som borstade tänderna tillsammans. Det var äntligen fredag.

Två veckor på jobb är nu förbi. Nästa vecka är jag hemma med Oliver igen, och ett par dagar är reserverade för gradun. Den som finns i mina tankar 24 timmar i dygnet och som igen legat orörd alltför länge.

Ibland tänker jag på Livet efter Gradun. Finns det något sådant? I så många år har jag haft kronsikt dåligt samvete dag ut och dag in. Varje gång jag läst en bok som inte handlat om Europeiska människorättsdomstolens rättspraxis. Jag har mått dåligt varje lediga dag som jag inte lyckades ta mig i kragen och jobba på gradun. Ännu tror jag inte riktigt på Livet efter Gradun, jag har inte skrivit tillräckligt för att våga tro på att den någonsin blir färdig, men kanske den dagen kommer. Kanske det kommer en dag då koltrasten sjunger på morgonen och jag inte har dåligt samvete mera. 

Idag är det valborgsmässoafton. Här i blåa huset har det inte märkts på annat sätt än att butiken var full med folk då vi skulle handla mat. Dagen har vi fyllt med gårdsarbete, städning och grillning, och imorgon får vi besök av Oliver's farmor och farfar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar