Om snökristaller och pärlor

En vecka i mitt liv, fredag till fredag, begravning till begravning.

Fredag

Kents sista konsert. Jag dansar och sjunger som om jag vore 17 igen. I konfettiregnet håller vi händer och tar farväl av en allomfattande känsla.

Lördag

Sovmorgon, och en längtansfull insikt om att jag inte alls skulle sakna de där luddiga vakna timmarna mellan 6 och 9 om vi mot förmodan någon gång skulle få sova till 9 igen. Sedan kommer Oliver hem igen och en kram senare skulle jag gladeligen genomleva en miljon sådana luddiga timmar bara för att få känna hans armar kring min hals. 

Söndag

Den yngsta medlemmen i vår familj vaknar på uselt humör, och hela dagen är en enda lång kamp. Vilja mot vilja, itkupotkuraivarit. Jag höjer rösten och mår dåligt. 

Måndag

Hemmadag med Oliver. Fysioterapi på morgonen som går fantastiskt bra, musiklekis på eftermiddagen. Den är underbar, musikens glädje. Min trollunge upptäcker sång och dans, trummor och maracas. Gömmer sig i sina händer och säger kukkuu när Stampe tittar fram.

Tisdag

Fotografering. Först fotar jag en bebis som doftar som livet när det är alldeles nytt, sedan har Oliver porträttfotografering på kvällen. Kvällen är så mörk så mörk, och medan jag försöker styra bilen genom skuggorna undrar jag om alla orättvisor i världen har färgat november mörkare i år. Tre timmar senare kommer snön och lägger ett ljust täckte över orättvisorna. Det man inte ser skadar en inte. 

Onsdag

ENJO-demo hemma hos mig. Snön ligger fortfarande kvar som naturens eget Kalle Anka-plåster. Brie och salta kex. Chokladkaka och pastéis de nata. 

Torsdag

Den stora jakten på Halloween-utstyrseln. Maskerad på dagis imorgon, ingenting skrämmande, tack. I butikerna finns bara skelett och yxmördarmasker. Underbara grannar kommer till min räddning.

Fredag

Jag skickar ett litet lejon till dagis, sedan stryker jag min svarta kjol och plockar fram mina pärlor. Vi skall ta farväl av en kvinna som gav så många så mycket. I kapellet lämnar vi ett hav av rosor och tårar. Snön ligger kvar på marken, men mellan skimrande snökristaller kan jag se livets orättvisor titta fram.