Låt oss göra en resa tillbaka i tiden. Det är fredag för två dagar sedan. Jag sitter i bilen på väg för att hämta trollungen från dagis och det är som om någon har stulit alla färger ur världen. Vägen är mörk trots att eftermiddagen ännu är ung, och stora regndroppar hänger i luften och bildar en dimma som gör hela världen suddig.
Mitt grepp om ratten är hårt och mina knogar vita. Jag tänker på måndagen och den kommande operationen. Nålar och skalpeller och andningstuber. Och konvalescenstiden. Jag har inte handlat julklappar ännu. Jag har inte blivit färdig med gradun. Jag har inte, jag har inte. Det är så mycket jag inte har gjort och så mycket jag borde ha gjort, för nu blir det en paus vare sig jag vill eller inte.
I bilen känner jag den bittra smaken av adrenalin bak på tungan när känslorna tar över. Nervositet kommer samman med dåligt samvete och jultidspanik i något sorts osunt äktenskap där parterna egentligen borde ha skiljt sig för länge sedan men stannat ihop för barnens skull.
Min existentiella ångest när sin kulmen i en av stadens många rondeller. Jag signalerar plikttroget när jag kör ut, och försöker slå bort alla regntunga tankar med andra handen.
Fast forward till idag, söndag. Vi stressar iväg till Skanssi för att få någon sorts start på julklapparna. Alltför många människor, hungrig trollunge, idélösa huvuden, och mitt i kaoset ringer en sjukskötare från TYKS och meddelar att min operation är först klockan 12 på måndag, och om jag inte vill svälta så kan jag köpa en näringsdryck från apoteket som jag får dricka klockan 6 på morgonen, men det är bara en viss sort som duger. Klockan är 17 på söndag. Inget apotek i närheten har just den drycken.
Vi shoppar vidare, hittar ingenting, jag tappar bort telefonen och letar efter den på alla ställen förutom i rätt ficka. Mina kinder hettar och jag får finna mig i att leva på ett glas vatten imorgon. Pulsen ligger på 150 hela tiden.
Imorgon är det dags.
Lycka till tänkte jag skriva, men sen kom jag på att det är kanske det sämsta som jag fått höra före mina operationer. Vad kan jag liksom själv göra för att lyckas bättre? :D Själv har jag inte råd att köpa julklappar, men det är inte något att ta stress över eftersom det ju inte är det som är det viktigaste. Du kommer att hinna fira många jular ännu och då kan du ju dränka folk i presenter så mycket du bara hinner. Försök istället fokusera på det som faktiskt gör julen till jul, och det är ju alla mysiga stunder med människor man tycker om.
SvaraRaderaSjälv kom jag på den briljanta idén att jag skulle göra DIY-julklappar, så det sku bli billigt och mindre stressigt. Inte blev det ju riktigt billigt och inte mindre stressigt heller, och inte riktigt så vackert heller :D Jag hajjar på dig! Du klarar det bara du simmar lugnt. Julen och allt.
Nu ler jag för första gången på hela dagen. :D Jag sku gärna själv också göra DIY-julklappar, men jag tror att det sku bli värre än dina katastrofmuffins från tiden då du trodde att du kunde baka. Har noll kreativitet i kroppen. Fast muffins kan jag ju baka. Alla får en muffins under granen. :D
Radera