Fyra år

Jag står i köket och lagar mat. Utifrån hör jag ett svagt "pling". Jag lyfter blicken och genom fönstret ser jag min nyblivna fyraåring som cyklar fram och tillbaka på den lilla randen av torrt grus framför garaget. Det är nu två veckor sedan Oliver fyllde fyra år, han som föddes när vintern var som vackrast. Vi firade honom i dagarna tre med tårta och gåvor och familj och vänner. Min älskade pojke, min förstfödde, jag kan inte förstå att han redan är fyra år.

När man har levt i fyra år så har man sett både sommar- och vinter-OS. Man har upplevt ett skottår, fått 20 tänder, och lärt sig prata ett språk så bra att man helt enkelt inte kan vara tyst mer än tolv sekunder i taget. På fyra år har man vuxit från en hjälplös liten krake på 2690 gram och 47 cm till en självständig ung man på 15,5 kg och 99 cm som kan vara ute och cykla fram och tillbaka helt ensam och "jag kommer in sedan när jag är hungrig, mamma."

På TYKS den där natten när alarmen tjöt och rummet fylldes av sjukhuspersonal hade jag nog ingen aning om att den där lilla varelsen som skulle ut NU, skulle förändra mitt liv så totalt. Kärleken med stort K drog krokben på mig och jag faller fortfarande.

Det är som om den där natten för fyra år sedan när de sprang iväg med mig till operationssalen och använde korta ord och långa nålar, och den där intensiva känslan av att nu är det riktigt riktigt bråttom, formade Oliver för all framtid. Han går inte - han rusar. Han pratar inte - han babblar så snabbt att orden fastnar i varandra och han måste höja rösten för att alla stavelser ska få plats. Till och med hans hår växer som om det gällde liv och död. Min älskade intensiva trollunge.

Och med intensivitet som går ut över allt i ens närhet kommer också skällor och meningsskiljaktigheter. Och med självständighet kommer de tokigaste grälen om de tokigaste sakerna. Men till sist kommer ändå kramarna och de vackraste orden som finns, "jag älskar dig, mamma."

Jag älskar dig med, trollungen min, och jag ser fram emot de kommande åren på den här bergochdalbanan som heter föräldraskap.

Tio månader

Blicken jag får är så full av kärlek att mitt hjärta värker. Oskar är nu tio månader gammal och det finns ingen som ser på mig på samma sätt som han gör, som om jag är solen själv som lyser upp hans värld. Hans knubbiga små armar sträcker sig efter mig och han skrattar av förtjusning. Älskade barn, du växer så snabbt. 

Oskar väger  nu 7830 gram och är 70,5 centimeter lång. Jag har inga siffror för Oliver i samma ålder, vi hoppade tydligen över den frivilliga 10-månaderskontrollen med honom. Oskar använder nu kläder i storlek 74 och har långt hår som lockar sig i nacken när han har varmt. 

Oskar har inte bråttom. När andra i samma ålder kryper omkring och drar sig upp och stå är Oskar nöjd med att sitta och lukta på blommorna. Han tar sig nog framåt om det behövs, men sällan är något så intressant att det skulle motivera till sådana bragder. 

I matväg tycker Oskar om det mesta, och äter duktigt det som bjuds. Han blir arg om något inte fungerar som han vill och tycker att den bästa leksaken är en svindyr iPhone. Storebror är det festligaste som finns, och Oskar och Oliver har redan nu gemensam humor och sitter och skrattar åt varandra och kramar varandra. 

Tio månader har flugit förbi, och vi närmar oss ettårslinjen med stormsteg. Det är alldeles fantastiskt att få följa med Oskars utveckling, och att än en gång få uppleva de där knubbiga babyarmarna runt min hals, de där kladdiga babyhänderna i mitt hår och de där kletiga babypussarna över hela mitt ansikte. Underbara barn, ingen får mig att känna mig lika älskad som du, och ingen kan älska dig mer än jag. 

Nio månader

I nio månader låg han i min mage och sparkade mig i revbenen och nu är han redan nio månader gammal. Den här nionde månaden har varit en enda lång sjukstuga hos oss.  Oskar har varit förkyld i tre olika omgångar, med feber och hosta och snuva och orimligt dåligt humör. Antagligen har han också en tredje tand på kommande. För tillfället har han äntligen tillfrisknat lite och har som bäst bara lite snuva och hosta kvar. 

Oskar har blivit lite mer rörlig på mage, men är nog fortfarande av den latare sorten. Han har ju också ganska bra underhållning då Oliver varit hemma i två veckor nu och spelat pajas. Enligt Oskar finns det ingen som är så rolig som Oliver.

Oskar sitter duktigt på egen hand, men tar sig inte själv upp i sittande ställning ännu. Han försöker dra sig framåt, men blir mest frustrerad. Han har ungefär alla leksaker i hela världen, men leker helst med fjärrkontrollen eller min telefon. 

Överlag är Oskar en glad typ - då han inte är sjuk. Han sover bra - då han inte är sjuk - och sover hittills åtminstone längre på morgonen än Oliver gjorde i samma ålder. Ännu vaknar han en gång på natten och vill ha en flaska mjölk, men det är oftast före Martin och jag har gått och lagt oss, så vi tycker att han får fortsätta med det.

Älskade barn, ditt leende gör mig till den lyckligaste i världen.

Åtta månader

Hoppsan! Det har gått en månad igen. Eller ja... En månad och fem dagar, men vem hinner räkna? Julen närmar sig och min lilla skatt har blivit åtta månader gammal. Busungen väger nu 7385 g och är 68 cm lång, (Oliver: 8115 g och 70 cm). Jag har ännu inte hunnit plocka fram lådan med kläder i storlek 74, så än så länge använder han för korta kläder i storlek 68.

Oskar är en bekväm typ som inte har det minsta bråttom att börja krypa. Om han ligger på golvet så anser han att det lättaste sättet att ta sig någonstans är att helt enkelt snurra runt tills han kommer dit han vill. Han sitter inte utan stöd ännu, men att sitta i matstolen går bra.

I munnen har han nu två små tänder, och händerna är oftast fulla av mitt hår. Han tar ett ordentligt tag och drar så hårt han kan. Hans favoritplats är famnen, och han är expert på att ge de kladdigaste, mest hjärtliga pussarna som finns. 

Oskars favoritperson i hela världen är Oliver, och han skiner ikapp med solen när Oliver kommer hem från dagis. Oliver i sin tur har anammat rollen som mamma, och har en egen docka som heter Oskar, och som han skuffar runt i vagnen, bär i famnen, nattar och matar och tar hand om. De här två kommer att ha så mycket glädje av varandra, det är alldeles underbart att se.

Älskade ungar, vad skulle livet vara utan er?

Sju månader

Oskar, sju månader och världens goaste. Det är den första månaden utan rådgivningsbesök, så jag har inga nya siffror att komma med. Han använder fortfarande kläder i storlek 68, ser lagom stor ut och passar perfekt i en famn.

Vi har haft några väldigt gnälliga dagar med dålig matlust, men igår skymtade en liten vit tand fram i tandköttet, så det förklarar väl saken. Han svänger sig från rygg till mage, inser att han fortfarande inte tycker om att ligga på mage, och svänger illa kvickt tillbaka till rygg från mage. Han verkar inte ha bråttom att ta sig framåt. 

Överlag är Oskar en glad baby som tycker om alla. Ännu har han inte visat några tecken på blyghet, men blir nog ändå gladast då han ser ett bekant ansikte. Han skrattar högt och hjärtligt åt Oliver, vilket oftast resulterar i att Oliver ställer till med en riktig show för Oskar. 

Oskar sover tre gånger om dagen, och vaknar ett par gånger på natten. Liksom sin bror kan han tydligen inte ligga stilla i sömnen, utan snurrar runt tills man inte vet vilken ända som ligger i huvudändan. 

Oberoende av hur trött jag är, hur jobbigt allt känns eller hurudant kaos hemmet befinner sig i, blir jag alltid glad när jag tar upp Oskar och kramar honom. Han piper av förtjusning och trasslar in sina små fingrar i mitt hår. Ofta tar han tag om mitt ansikte med sina knubbiga små armar och ger min haka en riktigt blöt bebispuss, så ärlig och kladdig att man inte kan annat än älska honom. 

Älskade unge, det var du som fattades mig förut. 

Sex månader

Ett halvår. Så länge har Oskar funnits hos oss nu. Det känns som en milstolpe. Sex månader, ett halvt år. Både för oss och för Oliver känns det som om han alltid funnits här. Vad gjorde vi innan Oskar, liksom? Oliver njuter av att kunna spela pajas och få Oskar att skratta av förtjusning, och han har redan meddelat att sedan när Oskar blir stor så kan de leka tillsammans på morgonen så får mamma och pappa sova. Nu jobbar vi alltså hårt på att få Oskar att äta och bli stor.

Oskar har äntligen förstått sig på mat, och äter två eller tre mål mat om dagen. Ännu handlar det om mycket små mängder mat, men det är en god start. Han har vuxit som han ska, och väger nu 6505 gram (Oliver vägde 7225 gram) och är 65,5 cm lång (Oliver var 66,2 cm). 

Oskar svänger sig från rygg till mage, tycker om musik och leende ansikten, och har ännu aldrig varit blyg för någon. Han plockar upp leksaker och för dem fram och tillbaka mellan händerna, känner och undersöker och smakar på dem. 

Det känns så rätt att Oskar finns här med oss, han är den del som fattades från vår familj. Varje kväll innan han somnar berättar jag för honom hur mycket jag älskar honom, och varje dag berättar Oliver för mig hur söt Oskar är. Älskade barn, vår lilla solstråle. 

Fem månader

Så har det gått en månad igen. För tre år sedan hade jag dessa blogginlägg skrivna flera dagar före det var dags att publicera inläggen. Nu är det den 6.9 och det är redan två dagar sedan Oskar blev fem månader gammal.

Hos rådgivningen fick vi veta att han är 62,5 cm lång (0,5 cm kortare än Oliver samma tid), och 6070 gram (Oliver var 6,5 kg). En liten kille, men han växer enligt sin egen kurva. I klädväg använder han storlek 62, ibland 68.

Det mest intressanta i hela världen är hans egna händer, och ända sedan juli har han haft som långvarigt projekt att äta upp dem. Det knakar i knogarna när han tuggar, men ännu sitter fingrarna kvar, och ännu syns inga tänder i munnen.

Busungen svänger sig nästan runt från rygg till mage, men ångrar sig oftast före han kommit hela vägen runt och ligger hellre på rygg och följer med storebrors hyss med stora ögon. Han tar tag i leksaker och smakar på dem.

När Oliver var i samma ålder åt han två mål mat om dagen. Oskar spottar ut allt jag ger honom, så än så länge lever han nog bara på mjölk. Han vägrar sova längre än en halvtimme om han inte ligger i famnen, vilket är mysigt de dagarna när det bara är vi två, men väldigt krångligt de dagarna Oliver är hemma. 

Överlag är Oskar en glad baby, men väldigt bestämd, och eftersom han lär sig av sin storebror är han också väldigt högljudd när han vill att något skall hända. Han får ungefär tusen kramar och pussar varje dag, och skrattar glatt när man kittlar honom på magen eller leker tittut. Min älskade lilla baby, så vacker och så kär.