Nio månader

Det är onsdag kväll och det här inlägget har legat öppet och halvfärdigt på min dator sedan imorse.  Min fina trollunge är nio månader gammal idag. Han har tillbringat dagen hos sin momi, och själv har jag varit på vift i Åbo, handlat en massa mat, bakat kex, slagits med dammsugaren och lekt med katterna.

Sin nio-månadersdag till ära har trollungen en tredje tand på kommande. Där i övre käken skymtar den redan, ett litet riskorn som får honom att dregla okontrollerat och tugga på allt. Dessutom lyckades han med konststycket att skaffa sig ett blått öga, lagom till sin nio-månadersdag. Nu vet vi att hyllan i Olivers rum definitivt är hårdare än hans huvud.

Under den gångna månader har trollungen blivit allt mer rörlig. Han ålar sig fram och går upp i krypställning, där han sedan står på alla fyra och gungar fram och tillbaka. Både huvud och bak väger för mycket, tycker han, och kan inte riktigt koordinera händer och fötter rätt ännu. Med stöd står han fint och länge, och vill inte sitta stilla en sekund. Han tycker om att leka med allt som är färggrannt och har ljud, och ger man honom ett mjukt kramdjur så kramar han det hårt och ger det en blöt puss.

I matväg äter han allt större bitar, men det går långsam att tugga när man bara har två och en halv tand. Han tycker om det mesta som bjuds, men godast är nog frukt och majs.

Sömen är det lite si och så med. Han somnar oftast bra på kvällarna, men vaknar lite för tidigt får våra morgontrötta huvuden. På bilden här nedan har vi riktig sovmorgon en vacker lördag. Klockan är 8 och vi har varit vakna länge, men på något vis har trollungen hållits nöjd och glad och ligger och sparkar på sin stackars pappa som försöker kolla mailen på telefonen.

Älskade trollunge, du är det bästa som har hänt mig. I nio månader växte du under mitt hjärta, och i nio månader har du nu förgyllt min vardag. Världen är en vackrare plats nu.