Han lägger en iskall hand på min kind och jag känner mig lättad, kanske febern har gått ner nu. Men pannan är fortfarande het och de röda kinderna strålar värme. Han lägger sin kind mot min och ger mig en slemmig och snorig puss.
Sedan bär det av igen. På nyupptäckta fötter går han ostadigt iväg mot nästa äventyr. Han hinner inte vara sjuk, det finns hela världar att upptäcka, universum är hans.
Jag följer efter, redo att hoppa in och fånga honom när han snubblar och faller. Redo att lägga en sval hand på hans varma panna och locka fram ett leende ur hans feberglansiga ögon. Han faller inte. Sätter sig bara försiktigt på golvet och vilar blicken på någonting bortom min fantasi. Torkar sedan näsan på ärmen och stiger upp igen. Nu hinner han faktiskt inte vara sjuk, universum väntar.
Älskade trollunge.
Tur att ni har farit hem nu. Nu är vi nämligen sjuka alla tre här i huset.
SvaraRaderaNåja, Oliver hann ju ändå bli smittad. Men vi får hoppas att det är en snabbt övergående variant. :) Krya på er!
Radera