IKEA ljuger

Mitt rop på hjälp hördes och mina kusiner Emil och Dennis red in på sin röda paketbils-hingst och slängde ihop vår bokhylla. Nu var den ju sist och slutligen löjligt enkel att bygga ihop. Antagligen den enklaste av alla IKEA-produkter vi har byggt hittills. Som tur är mina kusiner alltför väluppfostrade för att skratta åt oss medan vi fortfarande hörde, och jag försökte lite snällt muta dom att inte berätta åt någon hur enkelt det egentligen var.

Men nu då jag äntligen fått upp bokhyllan via en process som Rube Goldberg själv skulle vara stolt över, så måste jag nog säga att jag är jättenöjd. Men tyvärr verkar det ju som om jag hade packat ner alla mina flickböcker med mina pojkböcker, och tillsammans har dom lyckas föröka sig medan vi varit upptagna med flytten, så jag hade riktigt svårt att få alla böcker att rymmas på bara en bokhylla. Det kan hända att vi får köpa en till lite mindre version av samma hylla så att vårt bibliotek har rum att växa också i framtiden. 

Idag ska vi försöka hitta en stol till vår läshörna, och jag lovar att lägga upp bilder sedan när allt är färdigt. 

Att hitta gamla vänner

Snart är det jul..

Tänk att tiden går så fort. Efter en evighetslång sommar och höst då vi väntat och väntat och väntat lite till, bor vi äntligen på fina Medvinden, och nu flyger tiden iväg snabbare än jag kan hänga med.

Trots att vi ännu bor bland flyttlådor och allmänt kaos, så blir det här mer och mer hem för var dag som går. Jag vet exakt var golvet kommer att knarra när jag går genom vardagsrummet. Jag vet vilken strömbrytare som går till vilken lampa. Jag vågar lita på att bilen faktiskt ryms in i garaget, fast det är lika trångt varje gång.

Och jag ser stjärnorna. Efter nio år i Åbo ser jag stjärnorna på himlen igen. Det finns inga starka stadsljus som bleker natthimlen och gömmer stjärnorna bakom en ridå av konstgjort ljus. Nej, där är dom, precis där jag lämnade dem för nio år sedan.

Och snart är det jul.

Hjälp sökes

Martin imponerade stort igår med att hämta spikpistol och kompressor från mamma och pappa och slå upp listerna på väggen, men sedan när vi skulle börja på nästa projekt var det tvärt stopp. De senaste veckorna har vi byggt ihop 14 IKEA-produkter och genom en nästintill darwinistisk process har vi lärt oss att om IKEAs bygginstruktioner säger att man skall vara två, då skall man vara två. Om den säger att man behöver två olika skruvmejslar, en hammare och insexnyckel, då är det precis det man behöver. Om den säger att man skall offra en höna och hoppa på ett ben medan man bygger, då söker man fram en höna. Så är det bara.

Men nu säger bygginstruktionen att vi behöver vara tre glada gubbar för att bygga ihop vår bokhylla. Varifrån skall vi hitta en lättlurad tok som frivilligt hjälper till att skruva ihop världens jobbigaste möbel? 

Dessutom behöver vi tydligen ett vattenpass. Jag skämdes nog lite när jag insåg att vi inte äger ett vattenpass. Nu när jag tänker på saken är det tveksamt om jag ens hittar en blyertspenna bland lådorna just nu.

Om du som läser det här nu äger ett vattenpass och känner dig manad att tillbringa en onsdag kväll i gott sällskap, svärande över en IKEA bokhylla, så lovar jag att bjuda på öl/cider/cokis/kaffe/bulla/pizza/offerhöna. Snälla? I morgon skall det byggas, vare sig vi har en tredje musketör eller inte.

Hejdå hemska tapet

Det händer så mycket just nu att jag inte alls skulle hinna med onödiga saker som jobb och sånt. Väggen i hörnet av vardagsrummet som var täckt av en hemsk tapet har nu blivit vackert vit, och hörnet har fått en ny IKEA-lampa. Jag har en vision om en stor bokhylla full med böcker, en bekväm fåtölj, fårskinnsfällar, kanske en golvlampa och en kopp varm kakao. Där skall jag sedan sitta och läsa mörka höstkvällar 2017 då vi äntligen packat upp allt.

Listerna ligger på golvet ännu i väntan på att det magiskt skall uppenbara sig en kompressor, en spikpistol och en MacGyver. Men Martin skulle åtminstone kunna extraknäcka som IKEA-montör nuförtiden. Vi ska ännu pussla ihop en gigantisk bokhylla och några stolar, men det går väl snabbt när man väl kommer igång.

Lite julljus har vi nog fått upp i fönstren också, men annars är det dåligt med julpynt hos oss. Som tur tar grannarna det här med jul på allvar och har ljus då det räcker för hela Medvinden.

What does the fox say?

Jag kommer inte undan den där rävsången. Den finns överallt; i bilen, på jobbet, här hemma... Och inte nog med att den finns i radion och i TV:n, nu finns den också på min kameratidning.

Värmen

På Medvinden sprider sig en mjuk värme i höstkylan. Vi har tänt den första brasan, och jag skulle kunna sitta framför elden hela kvällen och bara njuta av den vänliga hettan i ansiktet och se på lågorna som dansar och leker bakom glaset. Mina iskalla tår tinar och jag känner hur min frusna kropp suger åt sig all värme den kan. Inte så dåligt för en helt vanlig tisdag kväll.

Fina familjen

Idag har det blivit bevisat att tre personer kan baka i mitt kök utan att störa varandra alltför mycket. Mamma, Malin och jag har bakat chokladkaka och smörgåstårta, och bra gick det. Nu testar vi vardagsrummet som Martin och jag inte hunnit använda just alls ännu. TV:n står på golvet än så länge, och soffan är helt fel, men i gott sällskap märks det knappt. Gucci ligger och sover på golvet och pappa surfar igenom kanalerna på TV för att se om vi har bättre TV-program här på Medvinden.