What does the fox say?

Jag kommer inte undan den där rävsången. Den finns överallt; i bilen, på jobbet, här hemma... Och inte nog med att den finns i radion och i TV:n, nu finns den också på min kameratidning.

Värmen

På Medvinden sprider sig en mjuk värme i höstkylan. Vi har tänt den första brasan, och jag skulle kunna sitta framför elden hela kvällen och bara njuta av den vänliga hettan i ansiktet och se på lågorna som dansar och leker bakom glaset. Mina iskalla tår tinar och jag känner hur min frusna kropp suger åt sig all värme den kan. Inte så dåligt för en helt vanlig tisdag kväll.

Fina familjen

Idag har det blivit bevisat att tre personer kan baka i mitt kök utan att störa varandra alltför mycket. Mamma, Malin och jag har bakat chokladkaka och smörgåstårta, och bra gick det. Nu testar vi vardagsrummet som Martin och jag inte hunnit använda just alls ännu. TV:n står på golvet än så länge, och soffan är helt fel, men i gott sällskap märks det knappt. Gucci ligger och sover på golvet och pappa surfar igenom kanalerna på TV för att se om vi har bättre TV-program här på Medvinden.

Mysteriet

Till min stora glädje och överraskning damp det ner en ÅU i postlådan idag. Nu prenumererar vi ju inte på ÅU, men jag klagar inte. Jag undrar bara vem jag skall tacka.. Julgubben kanske?

God morgon och grattis!

Grattis på födelsedagen, käraste systramin!

Ibland fattar jag bara inte hur jag kan haft sån tur som fått just dig till min syster.

Jag saknar dig där borta i Helsingfors, men jag vet att du har det bra där.

Jag blir så glad varje gång du ringer när du går hem från jobb och vill ha någon att prata med,

och jag ler när Skype ringer och du behöver IT-stöd. 

Jag blir så lycklig varje gång du säger att du är på väg till Pargas och hälsa på,

och jag älskar att skratta så jag gråter när vi sitter vid matbordet där hemma hos mamma och pappa 

och för en stund, är allt som förr.

Men just nu är jag ändå allra gladast för att det är din födelsedag, och det betyder att du kommer hit imorgon och kan hjälpa mig med att hitta rätt målfärg att täcka den där jäkla tapeten med. 

VinterNoll2

Idag var jag till Åbo efter jobb. Det kändes så vant, men ändå så fel, att svänga av för tidigt i rondellen och fortsätta förbi Ljusudda och vidare mot Åbo. I skymningen blev fyrarusningen ett ändlöst pärlband av billyktor, ansiktslösa människor i bilar utan färg och märke. I mitt anonyma mörker sjöng Kent om en iskall vinter -02, och jag tillbringade 20 minuter alldeles ensam med mina tankar och drömmar. 

På parkeringen vid Musti ja Mirri bröts förtrollningen och det var kattmat, apotek och födelsedagsgåvor som gällde. Snabbt in och ut igen. Martin hoppade på vid sitt jobb, och det blev middag på Rax. Imorgon far Martin iväg på karateläger över helgen, och jag får se om jag vågar vara ensam i vårt stora, fina hus. Tur att jag har katter som jag kan skylla på när jag hör konstiga ljud.

Tack för rosorna, mamma!

Dagarna här på Medvinden går fort. Ikväll kom mamma och hälsade på i kaoset, och fick kaffe och munk som tack för besväret. Resten av kvällen gick åt till att skruva ihop sängen till gästrummet och bära upp mera saker till övre våningen. Snart ska vi väl nog kunna se vad vi har för färg på golvet här nere. I väntan på det bloggar jag i höstmörkret och låter vaniljdoften från ljuset fylla köket.