Jag ser dig nog. Du försöker gömma dig och lovar varmare väder, men jag ser dig.
Jag ser dig i regnet utan åska, i vinden som river i mitt hår. Jag ser dig i löven som ligger på marken, och i Olivers kalla tår. Jag ser dig i mörkret om kvällen och jag känner doften av dig i luften. Jag känner hur du glider in på dimman och sätter dig som ett olustigt ok av förväntningar på mina axlar.
Överallt ligger lösa trådar som jag borde ta tag i. Mail som borde skrivas, fighter som borde tas. Hösten är alltid en nystart, och ofta får jag en liten boost av den. Jag får lägga undan alla slitna shorts och trötta linnen. Håret brukar få sig en omgång med saxen och ögonfransarna får se mascara igen för första gången på tre månader. Jag brukar älska doften av höst, den där jordiga fylliga doften av en flyende sommar.
Men inte i år. Jag vill inte lägga sommaren bakom mig. Jag vill inte känna doften av höst och ta tag i alla trådar. Allt jag vill är att glömma alla måsten och bara lära Oskar vad kärlek är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar