Önsketänkande

Imorgon kväll kommer Martin äntligen hem. Veckan ensam med Oliver har nog gått bra, men visst kan det ju vara lite jobbigt att vara ensam med en liten vildunge. Vem har uppfostrat den ungen riktigt? Emellanåt tycker jag så synd om mig själv när jag går och plockar och diskar och byker och dammsuger och matar och leker och sjunger att jag kommer på mig själv med att gå och nynna mössens arbetssång ur Askungen; "Hela dan får hon arbeta, hon får jobba, hon får streta. Putsa, diska, tvätta, damma, varje dag är det detsamma."

För att inte bli helt galen tog jag brorsan under ena armen och trollungen under andra och hälsade på vår momi igår. Det blir alltför sällan att ses, något som nog är mitt fel. Man blir så lätt fast i vardagslunken och kommer sig inte för att fara iväg. Men ja, igår samlades vi kring Olivers skratt och åt bulla och pratade en stund. 

Nu skall jag sova och imorgon kväll kommer Martin äntligen hem utan jetlag och utvilad efter sitt träningsläger, redo att ta hand om Oliver precis hela dagen så att jag får sova.

Man kan ju alltid hoppas.