torsdag 27 augusti 2015

Om att känna en doft av höst

Ni vet den där känslan när sommaren tar slut? När man står där på gården med tårna i gräset och ansiktet mot solen som tittar fram mellan molnen, och trots att gräset är mjukt och solen varm så är det någonting som är annorlunda. Ljuset har ändrat. Blivit mer mättat. Solen skiftar inför höstens röda gula orangea.




Och plötsligt doftar världen annorlunda. Sommarens mjuka kryddiga doft av varm asfalt och nyklippt gräs har fått ge vika för höstens arom av förmultning och regn, mossa och svamp. Träden suckar och förbereder sig för vila. Ännu finns det grönska på marken, men i luften doftar det kallt.

Och när naturen förbereder sig för vila så sträcker dess invånare på sig. Utvilade kroppar och själar skakar loss de sista resterna av semesterlättja och tar tag i vardagen med ny energi. De har nyklippt hår, nya kläder, nya idéer och mer entusiasm än förstånd. Fjällräven på ryggen och Macen under armen. Medan naturen varvar ner varvar vi upp.



Det kan ännu ändra, förstås. Indiansommaren kan slå till ännu ett varv och för en liten stund faller människosläktet tillbaka i sommardvala. Mörka nätter, varma dagar och barfota barn på dammiga sandvägar. Men hur varmt det än blir, hur hårt sommaren än försöker hålla sig kvar, så har hösten ändå slagit rot.

På gräsmattan hittar jag gula eklöv. Nu är det dags.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar