Sex månader

Idag är Oliver sex månader gammal. I ett helt halvår har jag haft lyckan att vara hans mamma, och hans utveckling sker otroligt snabbt. Han är en helt annan varelse nu än för ett par månader sedan. Det finns ingenting så fint som när han ser mig på morgonen och skrattar högt av glädje. Gladare unge får man leta efter.

På en månad har den största förändringen skett i kroppen. Han vrider och vänder sig och försöker svänga sig på mage. Han sitter otroligt stadigt och behöver knappt något stöd alls. Ryggen är stadig och benen starka.

Ett halvår gammal äter trollungen kött, grönsaker, frukt och gröt med god aptit. Han har helt förstått hur det här med sked fungerar, och hugger efter den när han är riktigt hungrig. Allt är gott, och maten hamnar runt hela ansiktet. När han inte vill ha mera så visar han det bestämt.

Han har börjat uppskatta leksaker på ett helt annat sätt, och kan sysselsätta sig i långa stunder med att undersöka lejonets svans eller öra med pannan i djupa veck. Allt hamnar i munnen, men inga tänder skymtar där ännu.

Han förändras varje dag, min lilla trollunge, och varje dag berättar jag för honom hur mycket jag älskar honom. Jag stryker honom över det bångstyriga håret och berättar för honom hur fin han är. Jag kittlar honom under fötterna och håller honom så nära att jag kan dra in hans doft i mina lungor. Som jag älskar honom, trollungen, han som doftar som en kombination av mig och Martin. Tillsammans doftar vi himmelskt.